Plats 2
Plats 2: Kinesiska muren
Om tredjeplatsen upptas av den vackraste staden jag besökt så kommer kinesiska muren som tvåa, kanske inte världens vackraste, men i särklass häftigaste byggnadsverk. Kanske inte i första hand på grund av dess enorma längd, för vid besöket såg jag ju bara några mil av den. Men dess enorma bredd och kraft kombinerat med dess utsträckning över de vidsträckta och branta bergen. Det hade ju varit mycket enklare att bygga den i dalgångarna, men militärstrategiskt sämre förstås. Och ingen möda sparades ju under de tusen åren. Så den sträcker sig ju högst upp på åsarna på något tusental meters höjd och är berget brant så blir muren också brant. Och bergena var branta.
Jag tror att för mig är intrycket av något starkare ju mer fysiskt det blir. De flesta besökare som kom upp med linbanan klev ut på muren, kämpade sig ett par hundra meter längs den i och för sig mycket branta murgången upp till den högsta toppen och tittade på utsikten över muren och de vackra bergen bort i fjärran, tyckte att jaha, nu har vi sett det här, och skyndade tillbaka med linbanan och värmen i utflyktsbussen där de väntade och hade tråkigt i en timme. Medan jag fortsatte så långt jag någonsin orkade, vilket i och för sig inte var särskilt långt. Men just därför fick jag med mig ett så mycket starkare intryck av hur brant och kraftfullt det var. Inte bara ögonen utan svetten, andfåddheten, trötta ben och stelfrusna kinder vittnade om vad någon ynka kilometers murväg innebar.
Vetskapen om att det återstod 5 999 kilometer mur samt att tusen år och en femtedel av befolkningen offrades på ett projekt som i alla fall visade sig feltänkt när mongolerna strömmade in gör bara byggnadsverket ännu mäktigare.
Om tredjeplatsen upptas av den vackraste staden jag besökt så kommer kinesiska muren som tvåa, kanske inte världens vackraste, men i särklass häftigaste byggnadsverk. Kanske inte i första hand på grund av dess enorma längd, för vid besöket såg jag ju bara några mil av den. Men dess enorma bredd och kraft kombinerat med dess utsträckning över de vidsträckta och branta bergen. Det hade ju varit mycket enklare att bygga den i dalgångarna, men militärstrategiskt sämre förstås. Och ingen möda sparades ju under de tusen åren. Så den sträcker sig ju högst upp på åsarna på något tusental meters höjd och är berget brant så blir muren också brant. Och bergena var branta.
Jag tror att för mig är intrycket av något starkare ju mer fysiskt det blir. De flesta besökare som kom upp med linbanan klev ut på muren, kämpade sig ett par hundra meter längs den i och för sig mycket branta murgången upp till den högsta toppen och tittade på utsikten över muren och de vackra bergen bort i fjärran, tyckte att jaha, nu har vi sett det här, och skyndade tillbaka med linbanan och värmen i utflyktsbussen där de väntade och hade tråkigt i en timme. Medan jag fortsatte så långt jag någonsin orkade, vilket i och för sig inte var särskilt långt. Men just därför fick jag med mig ett så mycket starkare intryck av hur brant och kraftfullt det var. Inte bara ögonen utan svetten, andfåddheten, trötta ben och stelfrusna kinder vittnade om vad någon ynka kilometers murväg innebar.
Vetskapen om att det återstod 5 999 kilometer mur samt att tusen år och en femtedel av befolkningen offrades på ett projekt som i alla fall visade sig feltänkt när mongolerna strömmade in gör bara byggnadsverket ännu mäktigare.
Kommentarer
Trackback
