Plats 10-8
Med en dag kvar i San Francisco börjar det vara dags att sammanfatta resan. Jag tror inte att några timmars stopover i Seattle kommer att förändra intrycket så mycket.
Jag har ägnat mycket tid på Rarotonga åt att se tillbaka och sammanfatta intrycken. De är ju av så olika slag: vackra miljöer, människor, kulturer, funderingar, dialoger, känslor...
Jag har sammanställt en tio i topplista över det som gjort starkast intryck på mig för stunden, just då, memorable moments. Det kanske inte är det man minns mest i efterhand, eller det som påverkat mest, men låt oss ta det starkaste Där och Då.
Plats 10: Tenniskvällen på Fed Square i Melbourne
Kvällen var ljummen, gatstenarna på torget var varma, natthimlen mörk mot ljusen över den stora öppna vackert dekorerande platsen. Där verkligen trängdes folk för att se Australiens egen tenninsstjärna kämpa mot övermakten i form av Federer. Man jublade, applåderade, jämrade sig. Stämningen var spänd men så vänlig, det fanns en plats åt alla som ville slå sig ner. Vi pratade med varandra, kommenterade bollarna, suckade ihop. Och matchen spelades på riktigt bara en förstaserve bort. Minns att det är enda kvällen på resan jag känt mig riktigt ensam på hemvägen därifgrån: alla föreföll unga, vackra och tillsammans.
Plats 9: Strandpromenaderna på Rarotonga
Framåt seneftermiddagen när solen och värmen sjunkit var det läge att hålla sig lite i form. Man kunde nästan ha vandrat hur långt som helst, ville aldrig vända. Om det inte varit min gamla hälsena som protesterade mot att gå lutande och nedsjunken i den mjuka sanden. Vattnet var stilla och varmt, stranden ödslig, himlen vacker och sanden innehöll små omväxlande stenar, koraller, krabbor och annat. Och solen sjönk så snabbt när den sjönk. Från dagsljus till mörkt på tio minuter. Men inga problem med att förvillas av skuggan, mitt på dagen mätte jag skuggan av mig själv till 14 centimeter. Efter promenaden-man-aldrig-ville-tog-slut så vadade jag ut i min enslinje, simmade lite och satt sedan på knä och flöt omkring.
Plats 8: Hamnkvarteren i Sydney
Man hade gjort så fint där. Operahuset allra längst ut kronan på verket förstås med sin oemotståndliga danska arkitektur och svenska kakel. Parken där man uppmanades gå på gräset och krama träden. Den kalla ölen smakade aldrig bättre. Den livliga båttrafiken mitt bland turisterna. Och längre in med vackra torg, Kinaparken och museifartygen. Och alla verkade glada, lättsamma och vackra. Jag också.
...
tbc
Jag har ägnat mycket tid på Rarotonga åt att se tillbaka och sammanfatta intrycken. De är ju av så olika slag: vackra miljöer, människor, kulturer, funderingar, dialoger, känslor...
Jag har sammanställt en tio i topplista över det som gjort starkast intryck på mig för stunden, just då, memorable moments. Det kanske inte är det man minns mest i efterhand, eller det som påverkat mest, men låt oss ta det starkaste Där och Då.
Plats 10: Tenniskvällen på Fed Square i Melbourne
Kvällen var ljummen, gatstenarna på torget var varma, natthimlen mörk mot ljusen över den stora öppna vackert dekorerande platsen. Där verkligen trängdes folk för att se Australiens egen tenninsstjärna kämpa mot övermakten i form av Federer. Man jublade, applåderade, jämrade sig. Stämningen var spänd men så vänlig, det fanns en plats åt alla som ville slå sig ner. Vi pratade med varandra, kommenterade bollarna, suckade ihop. Och matchen spelades på riktigt bara en förstaserve bort. Minns att det är enda kvällen på resan jag känt mig riktigt ensam på hemvägen därifgrån: alla föreföll unga, vackra och tillsammans.
Plats 9: Strandpromenaderna på Rarotonga
Framåt seneftermiddagen när solen och värmen sjunkit var det läge att hålla sig lite i form. Man kunde nästan ha vandrat hur långt som helst, ville aldrig vända. Om det inte varit min gamla hälsena som protesterade mot att gå lutande och nedsjunken i den mjuka sanden. Vattnet var stilla och varmt, stranden ödslig, himlen vacker och sanden innehöll små omväxlande stenar, koraller, krabbor och annat. Och solen sjönk så snabbt när den sjönk. Från dagsljus till mörkt på tio minuter. Men inga problem med att förvillas av skuggan, mitt på dagen mätte jag skuggan av mig själv till 14 centimeter. Efter promenaden-man-aldrig-ville-tog-slut så vadade jag ut i min enslinje, simmade lite och satt sedan på knä och flöt omkring.
Plats 8: Hamnkvarteren i Sydney
Man hade gjort så fint där. Operahuset allra längst ut kronan på verket förstås med sin oemotståndliga danska arkitektur och svenska kakel. Parken där man uppmanades gå på gräset och krama träden. Den kalla ölen smakade aldrig bättre. Den livliga båttrafiken mitt bland turisterna. Och längre in med vackra torg, Kinaparken och museifartygen. Och alla verkade glada, lättsamma och vackra. Jag också.
...
tbc
Kommentarer
Trackback
