Jorden runt på 52 dagar

Hur är det egentligen att leva i en ny och främmande kultur? Vad är det jag kommer att se när jag vistas där? Hur kommer jag att uppfatta mig själv och hur det är att leva i USA? Hur kan man utvecklas? Vilka olika grader av kulturell förståelse och förändring finns det?

Som insnöad akademiker går det inte att ge sig utomlands utan en gedigen teori i bagaget!! Vi vet ju att det behövs ett teorikapitel innan man ger sig ut i empirin! Här är därför en hemsnickrad kvasisociologisk interkulturell teori. Den bygger på långvariga deltagande observationer på resor under årens lopp och inte minst på introspektion - den mest klassiska vetenskapliga metoden av alla.

Först kan man identifiera två viktiga skillnader i beteende. Den ena skillnaden handlar helt enkelt om ifall man bryr sig om skillnader när man är i andra länder eller inte. Vissa resenärer är mycket medvetna och observanta medan andra går omkring i sin egen värld utan att direkt notera vad som är lika eller olika. Den andra skillnaden går mellan människor som är villiga att förändra sitt eget beteende och människor som håller fast vid sitt.

Utifrån dessa skillnader kan vi konstruera fyra huvudpersonligheter. Jag har i sann vetenskaplig anda kallat dem "ghettot", "turisten", "resenären" och "kosmopoliten". Var och en av personlighetstyperna förenar två typer av beteenden. Vi kan sålunda konstruera följande diagram:

                                            hålla fast vid

                                              beteende

                                                       |

                      1 ghettot                |            2 turisten

                                                       |
                                                       |

skillnader    ------------------------ |---------------------------  skillnader

 oviktiga                                        |                                      viktiga

                                                       |
                                                       |

                      4 kosmopoliten    |              3 resenären

                                                       |

                                            ändra beteende

Det första stadiet har många av oss i stort sett redan passerat i dagens upplysta samhälle. Det kännetecknas av att man varken är uppmärksam på kulturella skillnader eller har någon ambition att ändra sitt eget beteende. De tidiga charterturisterna som frågade efter "svenskt kaffe" och lugnade fann biffstek med lok på menyn tillhörde denna kategori. I ghettoliknande miljöer förekommer samma sak, säkert också bland många invandrade kvinnor och äldre som inte kommer i kontakt med de nya miljöer de kommer till.

I nästa stadium öppnas ögonen och man blir uppmärksam - ofta överuppmärksam - på likheter och skillnader. Dessa kan vara såväl positiva upptäckter av nya spännande saker som ett klagande på att det är bättre hemma. Ny mat, öppna människor, frihet från kontroll, låga skatter, liberala alkoholvanor, ja det finns mycket som kan noteras, ibland med en nedlåtande attityd mot hemlandet. Å andra sidan kan man gnälla över feta människor, ohälsosam mat, långsamhet och slöhet, krångel osv. Ofta kan en resa utomlands helt överskuggas av observationer av nyupptäckta skillnader. De kommenteras gärna ljudligt och ofta. Ett första steg på vägen mot interkulturell förståelse.

Först i det tredje steget har man kommit så långt att man också börjar förändra sitt beteende. Man kan ta till sig goda vanor och seder i den nya miljön. Man kan erövra en förmåga att anpassa sig till situationen för att undvika kulturkrockar. Man kan också medvetet välja att behålla de egna vanor och attityder som man finner lämpliga. Nu har man blivit en riktig resenär. Här visar man vad som fint kunde kallas interkulturell förståelse.

Till det fjärde stadiet når mycket få personer. Det kräver lång och omfattande erfarenhet av olika miljöer och kulturer. Till slut blir helt enkelt skillnaderna oväsentliga igen. Det kräver ingen ansträngning att anpassa sig till omgivning och situation. Det kräver ingen medveten vilja att förändra sig eller låta bli. Man lever med, helt enkelt.

De flesta av oss finns inte alltid i en viss kategori utan kan stanna i olika rutor i olika sammanhang. Det finns dock någon slags utveckling mot ökad interkulturell förståelse från första till sista stadiet. Själv kan jag stanna i ruta 1 ibland. Exempelvis vill jag helst äta min vanliga svenska frukost såsom jag provat ut hemma under många år och jag struntar blankt i sedvänjor på plats. Fil, musli, grovt bröd ska det vara, skitsamma vad som erbjuds. Som ny gäst i en främmande miljö blir man annars ofta som turisten - nyfiket observant på konstigheter och igenkänning, gärna påpekande likheter och skillnader. I miljöer där man själv vistats en tid kan man le åt nykomlingar som går igenom detta stadium. Så var det med dotter och pojkvän på resa i USA i somras. De kommenterade ständigt under första veckan - mest negativa - intryck om människor och beteenden i landet. Samma sak med de studenter vars resedagböcker jag följt. I början är det mest kommentarer om oväntade beteenden eller sedvänjor för att efter några månader ersättas av beskrivningar om hur man själv liver livet i landet.

Men redan efter någon vecka började de, liksom jag, att ändra sig och utvecklas mot resenären. Fortfarande medveten om skillnader kommer långsamt en del vanor att smyga sig på en. Man anpassar språket, sin svengelska, till amerikansk accent. Man glider fram i bilen med amerikanskt körsätt, tycker det är rätt okej med kaffe i frigolitmugg, slår sig i slang med främlingar och tycker det är rätt trevligt. Fast sockerimpregnerade frukostflingor kommer vi aldrig att älska.

Den sista kategorin har jag svårt att hitta exempel på. Jag tror mig ha mött några människor på konferenser som levt många år i olika länder och som på ett smidigt sätt direkt anpassar sig till olika människor, hittar samtalsämnen, undvikar kulturella klavertramp och får andra att känna sig hemma och välkomna. Dessa personer är ofta spännande och belevade, med stor erfarenhet, men ibland dryga och självgoda.

Återstår sålunda att se hur jag själv utvecklas under mina tre månader. Jag inbillar ju mig att jag känner USA så pass att jag redan blivit som "resenären". Men det kommer säkert visa sig luckor i denna yta! Saker som man tror eller bara tar för givet som inte alls är så.

Och kommer jag någonsin att kunna dricka amerikanskt kaffe??

Jag ger mig alltså iväg med denna teori som pseudovtenskapligt stöd för mina interkulturella observationer. Och att utvärdera om tre månader på vilka sätt jag förändrats. Eller om hela teorin var åt helvete...