Hälsenan avsliten!!
I söndags tränade vi ihop för första gången i mitt nya lag. Efter en stund när jag stod på planen, långt ifrån bollen kände jag hur någon slog mig hårt över höger häl. -Vafan gör dom, tänkte jag och sjönk ihop, men därbakom fanns ingen. Jag förstod nog innerst inne direkt vad som hänt. Kröp av planen, men kunde efter en stund trots allt hjälpligt stödja på foten, på hälen däremot inte på tårna. Släpade mig hem i taxi, kollade upp på nätet vad det stod om hälsenor i en svag förhoppning om att det bara var en allvarlig stukning.
Första meningen jag läste var typ "Över 90 % av skadorna drabbar medelålders otränade män som påbörjar inomhusidrotter...". Behövde inte läsa mycket mer, symptomen stämde klockrent. Jag ringde Ia (mitt i hennes spridande av elefantdynga ut i rabatterna) och hon var snäll och kom och skjutsade mig till sjukhuset. Här finns ju olika sjukhus att välja på, så det gäller att veta vart det är bäst att bege sig. Där fick vi gemensamt vänta i bortåt sex timmar, på så vis är uppenbarligen amerikanska sjukhus lika de svenska... Jag trodde på operation, hade också läst att det fortare skulle gå över då. Men på det sjukhuset föredrag man att bara gipsa och låta det läka naturligt. VId midnatt blev jag slutligen gipsad och hemskickad med stackars snälla Ia som troget väntat hela kvällen.
Detta gör naturligtvis min USA-tid till något helt annorlunda än det var tänkt. Elementära frågor som hur jag ska ta mig från bostaden till jobbet eller kunna handla hem mat blir plötsligt mycket konkreta! Jag hoppar på kryckor, båda händerna upptagna och jag klarar inte att släpa mig mer än kort sträckor. Det finns nu risk för att den här bloggen urartar till Peters gnällande över sitt ben, men jag har åtminstone skapat en särskilt kategori för den typen av inlägg! Fler rapporter om hälseneeländet kommer, men jag ska försöka fortsätta mina observationer om livet som gästlärare i allmänhet också! Ni som läser: -tänk på att uppskatta det vanliga enkla vardagliga livet!
Vilken otur att gå och bli skadad sådär =/ Får dock säga att jag log över den information som du fann på nätet angående hälsenor. Önskar dig en snabb tillfrisknad Peter. Är säker på att du anpassar dig snabbt till den "haltande" vardagen.
Hur svårt var det att räkna ut att något sådant skulle hända? På en skala?
Och hur blir det med din resa till Hawaii nu då? Det blir väl lite svårt att stå på surfbrädan? Fast du kan väl köra lite bodysurfning. Eller ligga ner på brädan, för det är svårt som sjutton att komma upp, fast du är ju inte så otränad, så det går väl kanske bra... Du får väl se till att de gör ett vattentätt gipspaket efter operationen!
Hej Peter!! Förlåt att jag inte skrivit tidigare, jag hittade precis hit. Har tänkt på dig många ggr, men sen har skolan tagit upp alla skrymseln i hjärnan så jag har helt rätt och slätt glömt av det när jag kommit hem om kvällarna efter långa dagar på Uni.
Stackars stackars dig!!! Fan vad jobbigt med hälsenan!
Jag började läsa om elefantbajest, tyckte det lät så roligt, sen såg jag denna hemska titel med avsliten hälsena och var ju tvungen att läsa detta. Nu ska jag bege mig vidare i den djungel av inlägg och läsa ikapp det jag missat de senaste veckorna.
MVH Linda
