Från vision till verklighet
Det är intressant att reflektera över hur en kurs växer fram! Jag har ju till och med varit handledare i kursdesign och den kurs jag ger här har väl hittills följt det spretiga mönster som vi då försöker reducera till en linjär process. Jag har nog inte utvecklat en egen kurs från början sedan "Internationell Ekonomi" i början av 90-talet!
Det började i alla fall med en vision, när jag fått kontakt med Economics Department i vintras och de erbjöd mig att undervisa på i stort sett vadsomhelst som en valfri kurs. Jag föreställde mig att det fanns ett intresse för Europa bland ekonomstuderande - Sverige eller Skandinavien var nog för smalt - och att en del av det som de läst på sina inledande kurser kunde utvecklas och tillämpas på europeiska förhållanden. Därför presenterade jag en kurstitel "The European Economy" och skrev i bästa Bolognaanda en sex-sju tänka läranderesultat. Utkastet till kursplan accepterades av institutionen.
Nästa steg var att hitta kurslitteratur, och här blev jag lite besviken. Jag sökte på alla förlagshemsidor och besökte bokmässor på universitetet. Men litteraturen jag fann kopplade enbart till EU. Förvisso viktigt, men jag hade inte tänkt mig att enbart ge en EU-kurs, vi rör oss ju trots allt med nationalstater. Lösningen blev till slut ändå en EU-bok som jag tänkte komplettera med egna föreläsningar med underlag till.
Under sommaren ägnade jag någon vecka i det tveksamma solskenet till att översiktigt gå igenom sex böcker jag beställt. Några föll bort direkt, kvar stod till slut två, varav en lite mer ingående. Som vi lägger upp kurserna, och som jag förstår att de läggs upp här, blir ju trots allt kursboken obevekligen styrande för kursinnehållet. Efter rådfrågande av kollegorna på nek valde jag den mer avancerade: det är lättare att sänka nivån om behövligt än motsatsen.
I detta skede saknade jag verkligen kunskaper om studenternas förväntningar, motivation och om deras förkunskaper. Det är så självklart med studenterna hemma att veta vad de förväntas kunna och vilken inriktning de har. Här är faktiskt våra program ovärderliga. Studenterna här visade sig ha en massa olika bakgrunder, men bara en har Economics som sitt huvudämne! Jag var inte alltför förberedd när jag kom hit. Dels av det enkla skälet att jag inte hann för allt hektiskt arbete i Linköping, dels för att jag tänkte att jag ville veta mer om studenternas bakgrund och borde ha ganska gott om tid att förbereda mig när jag väl var här. Och den tiden går åt.
De första dagarna gick jag igenom boken en gång till och gjorde en ny struktur och valde bort en del som var för ingående. Jag lägger nog därefter kanske fyra heltidsdagar i veckan på kursen. Jag läser i två böcker parallellt med den kursbok vi har för att bredda mig. Så ska man tänka ut en struktur som fungerar til varje pass, och inte bara upprepa litteraturen, skriva föreläsningsanteckningar, leta empiriskt material på nätet... Även om det mesta av själva teorin är sådant jag känner till väl, så lär jag mig ändå massor själv.
Nu sitter jag då här efter 9 undervisningspass. Det var 26 anmälda till kursen, ca 20 dök upp första gången, idag är det 14 studenter som verkar följa kursen regelbundet. Man kan undra vart de andra tagit vägen: inte intresserade, kursen visade sig vara för svår/lätt, de tycker jag är för tråkig/pratar för usel engelska?? Jag vill ju inte gärna tänka tanken om det är värt allt detta arbete med förberedelser för 14 ynka studenter; jag är ju van med grupper på 100-150. Å andra sidan spelar det mig inte så stor roll om jag pratar inför många eller få, och det jag lär mig själv av vistelsen är ju oberoende av antalet personer i klassrummet.
Så har visionen nu mött "verkligheten"!
Det började i alla fall med en vision, när jag fått kontakt med Economics Department i vintras och de erbjöd mig att undervisa på i stort sett vadsomhelst som en valfri kurs. Jag föreställde mig att det fanns ett intresse för Europa bland ekonomstuderande - Sverige eller Skandinavien var nog för smalt - och att en del av det som de läst på sina inledande kurser kunde utvecklas och tillämpas på europeiska förhållanden. Därför presenterade jag en kurstitel "The European Economy" och skrev i bästa Bolognaanda en sex-sju tänka läranderesultat. Utkastet till kursplan accepterades av institutionen.
Nästa steg var att hitta kurslitteratur, och här blev jag lite besviken. Jag sökte på alla förlagshemsidor och besökte bokmässor på universitetet. Men litteraturen jag fann kopplade enbart till EU. Förvisso viktigt, men jag hade inte tänkt mig att enbart ge en EU-kurs, vi rör oss ju trots allt med nationalstater. Lösningen blev till slut ändå en EU-bok som jag tänkte komplettera med egna föreläsningar med underlag till.
Under sommaren ägnade jag någon vecka i det tveksamma solskenet till att översiktigt gå igenom sex böcker jag beställt. Några föll bort direkt, kvar stod till slut två, varav en lite mer ingående. Som vi lägger upp kurserna, och som jag förstår att de läggs upp här, blir ju trots allt kursboken obevekligen styrande för kursinnehållet. Efter rådfrågande av kollegorna på nek valde jag den mer avancerade: det är lättare att sänka nivån om behövligt än motsatsen.
I detta skede saknade jag verkligen kunskaper om studenternas förväntningar, motivation och om deras förkunskaper. Det är så självklart med studenterna hemma att veta vad de förväntas kunna och vilken inriktning de har. Här är faktiskt våra program ovärderliga. Studenterna här visade sig ha en massa olika bakgrunder, men bara en har Economics som sitt huvudämne! Jag var inte alltför förberedd när jag kom hit. Dels av det enkla skälet att jag inte hann för allt hektiskt arbete i Linköping, dels för att jag tänkte att jag ville veta mer om studenternas bakgrund och borde ha ganska gott om tid att förbereda mig när jag väl var här. Och den tiden går åt.
De första dagarna gick jag igenom boken en gång till och gjorde en ny struktur och valde bort en del som var för ingående. Jag lägger nog därefter kanske fyra heltidsdagar i veckan på kursen. Jag läser i två böcker parallellt med den kursbok vi har för att bredda mig. Så ska man tänka ut en struktur som fungerar til varje pass, och inte bara upprepa litteraturen, skriva föreläsningsanteckningar, leta empiriskt material på nätet... Även om det mesta av själva teorin är sådant jag känner till väl, så lär jag mig ändå massor själv.
Nu sitter jag då här efter 9 undervisningspass. Det var 26 anmälda till kursen, ca 20 dök upp första gången, idag är det 14 studenter som verkar följa kursen regelbundet. Man kan undra vart de andra tagit vägen: inte intresserade, kursen visade sig vara för svår/lätt, de tycker jag är för tråkig/pratar för usel engelska?? Jag vill ju inte gärna tänka tanken om det är värt allt detta arbete med förberedelser för 14 ynka studenter; jag är ju van med grupper på 100-150. Å andra sidan spelar det mig inte så stor roll om jag pratar inför många eller få, och det jag lär mig själv av vistelsen är ju oberoende av antalet personer i klassrummet.
Så har visionen nu mött "verkligheten"!
Kommentarer
Postat av: Charlotta
Så bra du beskriver lärprocessen och så bra att du har den att luta tillvaron mot, nu när hälsenan inte håller som stöd! De som har hoppat av kursen får skylla sig själva. Their loss.
Postat av: Lillan Fortea
Ja du - internationell ekonomi i början av 90-talet - det torde ju vara våra kurser (som grundades på din då nyskrivna bok...) ;-)
Trackback
