Ett öga rött. Eller?
I förra veckan var jag och lyssnade på författaren Jonas Hassen Khemiri som höll föredrag på Svenska Klubben i Seattle. Eller var det kanske Halim, huvudpersonen i "Ett öga rött", som talade genom Jonas två meter långa kropp? Föredraget handlar mycket om sant och falskt, rätt och fel, om motpoler och diktomier.
Jonas berättde om en läsare som absolut ville bekräfta att Halim finns. Boken var den bästa denne läst - BARA om den var sann. Men vad är egentligen sant i en bok? Vad är självupplevt, inspirerat, fantiserat? Jonas gav oss heller inga svar på de frågorna, snarare ville han göra oss mer osäkra. Lager av sanningar och nya sanningar staplas i hans senaste bok och teaterpjäs. 
"Ett öga rött" handlar om en tonåring på Söder i Stockholm och hans invandrarvardag i skola, med pappan och vänner. Den är skriven i dagboksform och skildrar på ett initierat och nära sätt pojkens glädeämnen och problem och den är omsorgsfullt skriven på invandrarsvenska. Även det är ett spel med identiteter, för det visar sig att Halim kan perfekt svenska men ändå skriver han sin dagbok med ett sådant språk. I slutet av boken dyker Jonas, författaren själv, upp, som sig själv. Det förvirrar för den som tänkt sig Halim som ett alter ego. Eller?
Jonas berättade också om sin senaste pjäs. Den börjar avsiktligt på ett obegripligt sätt, varefter två (insmugglade skådespelare) i publiken högljutt börjar ifrågasätta pjäsen, slutligen går de upp på scenen och slår ner de "riktiga" skådespelarna och tar över. Vad är riktigt och vad är falskt, undrar publiken. Jonas avslöjade historien om en gång när ett gäng boxarungdomar med sin tränare såg pjäsen. Ungdomarna började sorla, precis som de insmugglade skådespelarna när det inte förstod något. Men tränaren tystade dem. När sedan pjäsen fortsatte med de (falska) åhörarna som gick upp på scenen skyndade sig boxartränaren upp på scenen för att handgripligen försvara de "riktiga" skådespelarna... Efteråt hade någon i publiken sagt att pjäsen och skådisarna var bra - särskilt den där boxaren. Vad är sant och vad är falskt?
Jonas skildrade underhållande om sitt författande för svenska klubbens gäster. Han vill bryta upp diktomierna, sade han. Hm. Lite svårsmält för en akademiker som jag som gärna vill strukturera, förklara, se sammanhang och kategorisera i motpoler. Men intressant.
