Jorden runt på 52 dagar

Nu när pappa och Anita varit här har jag fler vittnen till den observation jag gärna vill dela med mig av. Jag vet inte om Seattlebor är mer vänliga än amerikanen i gemen, men här finns i alla fall en omtänksam och gemytlig ton mellan människor i allmänhet. Det finns säkert enstaka skitstövlar här också, och några människor är kanske i för eländiga omständigheter för att förväntas uppvisa vänlighet. Med den allmänna stämningen är lite mer godmodig än vad en svensk är van vid.

Den första  nivån av vänlighet möter man vid snabba kontakter med andra och består i ett "how-are-you-ande" och "have-a-nice-day-ande". Ytligt, javisst, och intet förpliktigande. Men ändå. Det uttrycker att man uppmärksammar individen man möter. Vi har väl anammat dessa uttryck i Sverige också, men jag känner nästan att de är mer ytliga hos oss än här (jag hatar särskilt det där "ha en fortsatt bra dag", hur fan kan dom veta det, dagen har kanske sugit rejält så långt).

Den andra nivån är att människor ofta pratar med varandra lite lagom. Man behärskar småpratet bättre än svenskar. På bussen går det inte en resa utan att chauffören slänger käft med några medpassagerare. När jag kommer på mina kryckor frågar folk vad som hänt eller flinar och undrar om jag sparkat in ett "field goal" i fotboll. När de hör att man bryter lite (ähm) börjar de undra varifrån man kommer. I regel följs det sedan av ett stolt konstaterade att de också "är svenska", vilket betyder att någon anförvant under de senaste hundra åren kommer från vårt land. Det är ofta man hamnar i fem minuters snack med en främmande människa och det verkar även gälla amerikaner emellan.

Nästa nivå är att man bryr sig om andra. När vi gått omkring på stan och uppenbarligen sett ut som de vilsna främlingar vi är har det flera gånger kommit fram folk och frågat om de kan hjälpa oss. Grannarna snackar mer med varann. Det tar sig också uttryck i att många arbetar frivilligt med olika saker i olika typer av organisationer. Volonteers dyker upp i många sammanhang. Ia förklarade det med att man här känner ett ansvar för att återgälda till samhället vad man får från det. På gott (i det här sammanhanget) och ont återspeglar det nog en mer individualistisk syn på samhället som jag tycker mig finna här, jämfört med vår mer kollektivistiska.

Att få verkliga vänner kanske inte skiljer sig mot i Sverige. Men det är förbaskat trevligt även med lite mer ytliga umgängen och relationer. Det gör livet lite lättare, gladlyntare, helt enkelt. Mindre inbundet. Jag ska försöka tänka på det när jag kommer hem.

Have a nice day...