Amerikansk politik del 1
Ifrån sjuksängen har jag kunnat följa amerikansk politik lite mer i TV och genom Ias New York Times (där har vi en kvalitetstidning!). Kandidaterna på båda sidor laddar upp inför respektive partis nomineringar genom att visa upp sig och "fund-risa", dvs dra in kampanjpengar. Det är mer ovisst än någonsin i år då det är första gången sedan 1928 som varken en sittande president eller vicepresident kandiderar. Bush lämnar efter sig en federal och en nationell jätteskuld - hur ska det gå att fortsätta den ständiga kampen för lägre skatter?
På den demokratiska sidan verkar det som det kommer att stå mellan Hillary Rodham Clinton och Barak Obama. Hillary verkar just nu ligga bättre till, hon har dragit in mer kampanjpengar och ligger före i flertalet opinionsundersökningar, dock tydligen inte i "min" delstat Washington som hon f.ö. besökte igår.
På den republikanska sidan är det ovissare. Det finns nio huvudkandidater och ytterligare 35 som anmält sig. Av de senare verkar det finnas många helt oseriösa, en del har inte ens en hemsida eller ett publicerat budskap. Av nio huvudkandidater är ingen kvinna och bara fem av de andra 35 är det.
Huvudkandidaterna bland republikanerna har debatterat mot varandra i helgen. Det gäller att visa sig som mest konservativ och hylla de ärkerepublikanska värdena. I mitt tycke verkar det också gälla att vara mest "macho". Man har en gemensam huvudfiende: Hillary. Ingen vågar racka ner på henne rent ut för att att hon är kvinna, men det märks tydligt att det är budskapet. Särskilt gäller det som möjlig "commander-in-chief". Det framhålls att hon aldrig lett en stad eller stat eller varit befäl i militären (däremot har hon väl varit senator en längre tid!), har endast politisk ledarerfarenhet som "internship" i Vita Huset. Nej, ska man vara republikan ska man vara man!
En av favoriterna är förre New York-guvernören Rudy Giuliani. Han har nog vissa mjukare drag i sin republikanska profil som de andra kandidaterna inte är sena att slå ner på. Han vill visserligen inte tillåta homoäktenskap men kan tänka sig partnerskap. Han kan under vissa omständigheter tänka sig abort. På hans hemsida hittar man främst hur man gör för att donera pengar till kampanjen, men också ett tolvpunktsprogram. Lägre skatter, stram budget, vinn Irakkriget, trygghet i städerna och fortsatt rätt att bära vapen är några av huvudpunkterna. http://www.joinrudy2008.com
I lördags såg jag ett TV-tal av en annan huvudfavorit, John McCain. Han berättade flera anekdoter från sin tid i Vietnamkriget, där han också satt krigsfånge en längre tid. Underförstått: här har ni den sanne patrioten som kämpat för sitt land. Han reffade också flera gånger till Ronald Reagan, däremot nämndes inte den tydligen för impopuläre Bush. I övrigt var det nej till abort, att bara mödrar och fäder tillsammans kan uppfostra sina barn, att hjältarna i Irak (USAs soldater alltså) är det bästa vi har och de ska få allt stöd tills de vinner kriget. USA är det enda land i världen som ställer upp för att försvara friheten, även om det inte självt är attackerat. -God Bless America! Jojo, Göran Hägglund framstår som socialist i jämförelse. http://www.exploremccain.com
Man kan i alla fall konstatera att amerikansk politik innehåller tydligare skillnader än de svenska valrörelserna och att många frågor är förvånansvärt olika de som står på den svenska agendan. I så många andra sammanhang gör ju globaliseringen allt så likadant, men poltikens villkor är fortfarande strikt nationella.
Lite uppfriskande trots allt, men samtidigt skrämmande. John McCain vid avtryckarna. -God Bless the World!
På den demokratiska sidan verkar det som det kommer att stå mellan Hillary Rodham Clinton och Barak Obama. Hillary verkar just nu ligga bättre till, hon har dragit in mer kampanjpengar och ligger före i flertalet opinionsundersökningar, dock tydligen inte i "min" delstat Washington som hon f.ö. besökte igår.
På den republikanska sidan är det ovissare. Det finns nio huvudkandidater och ytterligare 35 som anmält sig. Av de senare verkar det finnas många helt oseriösa, en del har inte ens en hemsida eller ett publicerat budskap. Av nio huvudkandidater är ingen kvinna och bara fem av de andra 35 är det.
Huvudkandidaterna bland republikanerna har debatterat mot varandra i helgen. Det gäller att visa sig som mest konservativ och hylla de ärkerepublikanska värdena. I mitt tycke verkar det också gälla att vara mest "macho". Man har en gemensam huvudfiende: Hillary. Ingen vågar racka ner på henne rent ut för att att hon är kvinna, men det märks tydligt att det är budskapet. Särskilt gäller det som möjlig "commander-in-chief". Det framhålls att hon aldrig lett en stad eller stat eller varit befäl i militären (däremot har hon väl varit senator en längre tid!), har endast politisk ledarerfarenhet som "internship" i Vita Huset. Nej, ska man vara republikan ska man vara man!
En av favoriterna är förre New York-guvernören Rudy Giuliani. Han har nog vissa mjukare drag i sin republikanska profil som de andra kandidaterna inte är sena att slå ner på. Han vill visserligen inte tillåta homoäktenskap men kan tänka sig partnerskap. Han kan under vissa omständigheter tänka sig abort. På hans hemsida hittar man främst hur man gör för att donera pengar till kampanjen, men också ett tolvpunktsprogram. Lägre skatter, stram budget, vinn Irakkriget, trygghet i städerna och fortsatt rätt att bära vapen är några av huvudpunkterna. http://www.joinrudy2008.com
I lördags såg jag ett TV-tal av en annan huvudfavorit, John McCain. Han berättade flera anekdoter från sin tid i Vietnamkriget, där han också satt krigsfånge en längre tid. Underförstått: här har ni den sanne patrioten som kämpat för sitt land. Han reffade också flera gånger till Ronald Reagan, däremot nämndes inte den tydligen för impopuläre Bush. I övrigt var det nej till abort, att bara mödrar och fäder tillsammans kan uppfostra sina barn, att hjältarna i Irak (USAs soldater alltså) är det bästa vi har och de ska få allt stöd tills de vinner kriget. USA är det enda land i världen som ställer upp för att försvara friheten, även om det inte självt är attackerat. -God Bless America! Jojo, Göran Hägglund framstår som socialist i jämförelse. http://www.exploremccain.com
Man kan i alla fall konstatera att amerikansk politik innehåller tydligare skillnader än de svenska valrörelserna och att många frågor är förvånansvärt olika de som står på den svenska agendan. I så många andra sammanhang gör ju globaliseringen allt så likadant, men poltikens villkor är fortfarande strikt nationella.
Lite uppfriskande trots allt, men samtidigt skrämmande. John McCain vid avtryckarna. -God Bless the World!
Kommentarer
Trackback
