Jorden runt på 52 dagar

Under söndagen körde jag norrut längs Stilla havskusten. Dagen började i Astoria med mina nyinsatta kontokortspengar. Staden ligger vackert söder om mynningen på Columbiafloden och en lång och vacker bro leder över tillbaka till delstaten Washington. Utanför låg Stilla Havet och gjorde skäl för sitt namn denna soliga och lugna senhöstdag. Jag som väntat mig branta klippstränder med dånande vågor fick se någonting helt annat.

Till skillnad mot i Californien är kusten här låg med långsträckta sandstränder. Jag tror nog ingen badar här ens på sommaren, vattnet är kallt och strömmarna kraftiga. Men man kör bil ner på sandstranden och en solig höstdag plockar folk ostron och musslor där tidvattnet dragit undan. Mycket i trakten minner om de båda upptäcktsresandena Lewis och Clark. De var de första att utforska landvägen från östra USA i en expedition 1804-06. USA hade köpt mellersta delarna av Frankrike och man ville hitta vägen till västkusten. Herrarna följde först Missourifloden åt nordväst, tog sig sedan över Klippiga Bergen, fann på Columbiafloden och nådde Astoria där man slog vinterläger.



Landsbygden i södra Washington är mestadels mycket vacker: omväxlande på ett sätt som inte finns i Sveriges platta och skogiga landskap. Det finns många och höga berg, omväxlande tät barrskog och vackert gul lövskog. De branta bergen imponerar på mig, van med Östgötaslätten. Det ligger bebyggelse ganska tätt utom i de oländiga delarna. Husen är alltid diskret målade till skillnad från våra faluröda och herrgårdsgula. Det puttrar hemtrevlig rök och ligger vedtravar överallt, nästan som i ett fullskaligt Fylke. Men många gårdar förfulas av en massa skräp och så en obligatorisk rad av 3-5 bilar, ofta stora rostiga av flakmodell. På många håll finns 'mobile homes': husvagnar av långtradarstorlek. De är oftast permanent uppställda, ibland med husgrund och trädgård, ofta välskötta som på en svensk sommarcamping, ibland riktigt risiga. De är som riktiga små hus men blir så lustigt långsmala. Jag tror att man slipper fastighetsskatt för dem, även om de står permanent finns väl en teoretisk möjlighet att flytta dem. En amerikansk motsvarighet till det svenska torpet.

Jag stannade för lunch i Long Beach, nja inte det i Californien utan dess Washingtonska motsvarighet, en liten by vid kusten. Amerikanska landsortens samhällen är alltid mycket långsträckta. De kännetecknas av en huvudgata där det ligger otaliga matställen, affärer och butiker, serviceinrättningar och så vidare. Allt tillgängligt för bil med parkeringsplatser utanför. Man tror alltid att samhället är mycket större än vad det är, för man åker och åker, men tvärgatorna där det ligger hus är mycket korta. Allt är liksom utsmetat längs huvudvägen och invånarna hoppar man i bilen vart de ska.

Bensinen är billig, matställena enkla och många, vägarna och vädret vackert, kaffet varmt och gott. Farthållare på bilen gör att jag inte överanstränger min högerfot. Som gjort för en dag i bilen.