Ett litet steg för en man
Nu har jag varit på återbesök hos Dr. Teitz. Det såg bra ut konstraterade hon. Forskningen visar att svenskar läker snabbare än amerikaner i genomsnitt, vi undrade hur det kan komma sig.
De goda nyheterna var att jag nu försiktigt får börja stödja på foten. Jag ska bära min stövel i ytterligare tio dagar, men hon har justerat den så foten pekar mer i vanlig vinkel i stället för neråt som tidigare. I ett par dagar ska jag gå med två kryckor som stöd och sätta ner foten försiktigt i steget. Därefter ett par dagar med bara en krycka för att avlasta foten. Därefter får jag börja gå utan kryckor !!! om jag orkar. Jag gick på det nya sättet på kryckor på tillbakavägen från sjukhuset till bussen, det går saktare men känns redan nu som en otrolig frihet att kunna sätta ner foten i marken lite grann. Här hemma har jag prövat att ta ett par försiktiga steg utan krycka (hoppas inte Dr. Teitz läser det här!), vilket underlättar mycket vid förflyttningar tex i köket när man behöver bära något samtidigt.
Jag har firat med en köttbit och ett par glas vin.
Om tio dagar ska jag tillbaka nästa gång och då kommer jag att börja ha vanliga skor igen! Då börjar terapi som får fortsätta i Sverige in i nästa år.
Tänk att det kan vara sån frihet i att få sätta ner foten! Bokstavligen. Fan, jag tar ett glas vin till! Ett litet steg för en man; mänskligheten brydde sig väl inte...
Haha! Du är väl för härlig. Jättekul att läsa dina inlägg.
:) Vi bryr oss! Jag firar din tillfriskning med ett glas vin ikväll, till David beställda köttfärssås och spaghetti. Kram
Härligt att läsa om dina framgångar med din skadade hälsena!
men vad menas med terapi? Låter som att man går och pratar med någon, he he. Eller det kanske finns hälseneterapi i Linkan? ;-)
Kram
