Undervisa i USA. Bokslut.
Jag har haft en mycket liten grupp. Av 20 på uppropet påbörjade 15 kursen och fyra av dem hoppade av. Jag har sällan haft en så liten grupp som 11 studenter och av dessa var ungefär hälften intresserade och på alerten medan övriga inte var särskilt engagerade. Några halvsov vid flera tillfällen. Jag hade väntat mig att studenter skulle vara mer krävande eftersom de betalar dyrt för sin utbildning även om jag inte riktigt vet på vilket sätt det skulle visat sig. Men med min lilla grupp kan jag inte uttala mig om hur amerikanska studenter är i allmänhet.
På sätt och vis känns det som slöseri att åka ända hit med alla arrangemang och kostnader för mig personligen och för universiteten för att ge en kurs för så få personer. Jag kunde uträttat mer här - känns som ett underutnyttjande. Å andra sidan är min egen erfarenhet inte speciellt beroende av gruppstorlek: att iscensätta en kurs är ungefär samma sak med elva som de jättegrupper jag är van med hemifrån.
Att kursen går över hela terminen har fördelen att innehållet kan smältas över längre tid och att lite fler uppgifter får plats. Men jag har en känsla av att problemet med att studenter inte börjar läsa förrän mot slutet blir värre när det är längre tid att skjuta upp på. Att alla studenter måste ta ett visst antal kurser i andra områden än huvudämnet låter bra i teorin. Men det leder nog också till låg motivation och att man letar lätta kurser att få bra betyg i. Jag hoppas det var anledningen till avhoppen i min grupp...
Jag hade väntat mig att amerikanska studenter skulle vara mer på hugget i klassrummet med frågor och diskussionsinlägg men dessa var tystare än en typisk svensk grupp. Jag ångrar att jag inte vågade köra mitt eget race mera, utan anpassade mig till hur jag trodde man gör. Jag skulle haft mer av övningar och diskussioner trots att man normalt här är ganska föreläsningsbaserad. Det hade kanske fått bättre fart på interaktion och studier under kursens gång.
Som lärare är man skyldig att ha mottagningstid två gånger i veckan. Jag tyckte det var en jättebra idé och förväntade mig en ström av studenter med frågor om senaste föreläsningen eller innehållet i sina uppsatser. Men det dök aldrig upp någon enda på dessa timmar. Kanske har de uppfattat mig som alltför sträng och otillgänglig? De har framhärdat i att kalla mig "Mr/Prof. Andersson" i sina mail i stället för "Peter" som jag påpekat att jag vill bli tilltalad. Men å andra sidan är de inte speciellt artiga i klassrummet, kommer ofta försent, ibland inte alls och ser som sagt ibland ointresserade ut.
Språket har varit ett påtagligare hinder än jag tänkt mig. Visst, jag kan prata engelska, men mitt i undervisningen är man uppfylld av själva innehållet och inte rätt grammatik eller de mer precisa orden. Jag kan ibland höra mig själv prata usel engelska, ändå blir förmågan att förklara begränsad.
Att själva undervisningen inte varit drömmen betyder inte att jag är besviken på utbyteslärartiden. Tvärtom, jag har lärt mig massor om hur det är här, i Sverige och om mig själv. Kanske just därför?
Nu återstår tentan på torsdag. Får se hur de klarar sig då.
Ja du Peter! Dina tentor har man haft ångest för, har väl försökt mig på sisådär 5st innan det gick hem.
Jag undrar fortfarande hur det kunde gå så dåligt senast, typ nån poäng över G trots att jag pluggat häcken av mig. Man måste kanskeinse att NEK inte är mitt ämne....
Trist att höra att studenterna varit så oengegerade, för trots att jag inte var så fötjust i ämnet Makro i sig, så är det ju underhållande att lyssan på dig :-)
Lycka till med allt och ha det fantastiskt på Hawaii, som JAG gissade rätt på , he he
Kram
