Tufft för nästa president
Barak Obama var i Seattle igår. Jag funderade på att gå dit, kunde varit coolt att ha sett en blivande president. Men det visade sig att det kostade 100 dollar och var till för de redan entusiastiska. Fund-raising, alltså. Det är en konstig form av demokrati när det till stor del hänger på hur stor kampanjkassa kandidaterna kan dra in för att finansiera sin stab, sitt valmötesflängande och sina annonser i TV.
Barak Obama har fått sällskap i kampanjen av Oprah Winfrey och genast sattes nya publikrekord och hans opinionssiffror närmar sig Hillary Rodham Clintons. Demokraternas kampanjer är i mina ögon luddiga. De säger att det behövs förändring i ledarskapet. Man driver några grundläggande reformer, bland annat den som ska garantera alla barn grundläggande sjukvård, vilket Bush vetoat bort flera gånger. Men någon riktigt inspirerande agenda står man inte för.
De republikanska kandidaterna är fortfarande fler. Här är man tydligare i budskapet. Jag kan bara se gradskillnader mellan dem i att övertrumfa varann om krigsinsatserna i Irak, abortmotstånd, skattesänkningar och invandringskontroll.
Men var är realismen?? USA är ett svårt skuldsatt land! Jag minns när jag som utbytesstudent skrev en uppsats och argumenterade mot det förslag till grundlagsändring som framfördes om att staten alltid skulle ha balans i sin budget. Men nu har det gått för långt. USA skulle inte ens platsa i EMU med en statsskuld på över 60 % av BNP. Och underskottet i utrikeshandeln är historiens största. Landet har helt enkelt levt svårt över sina tillgångar. En jobbig tid av anpassning väntar oundvikligen. Jag bedömer att USA ser fram emot minst ett decennium av låg tillväxt och konsumtion.
Presidentkandidaterna borde väl åtminstone ha några sansade rådgivare som kan upplysa om detta. Inte heller i den allmänna debatten verkar någon insikt om det förekomma. Huvudet i sanden?
Var finns den presidentkandidat som kommer kunna leda landet på ett ansvarsfullt sätt genom ett stålbad av svensk 90-talstyp? Jag trodde jag skulle fastna för en president-wannabe medan jag var här mitt i nyhetsflödet. Men nu i nomineringsperioden gäller det bara att dra in pengar och bevaka varandra. Medan ekonomin ligger oförsvarad.
Barak Obama har fått sällskap i kampanjen av Oprah Winfrey och genast sattes nya publikrekord och hans opinionssiffror närmar sig Hillary Rodham Clintons. Demokraternas kampanjer är i mina ögon luddiga. De säger att det behövs förändring i ledarskapet. Man driver några grundläggande reformer, bland annat den som ska garantera alla barn grundläggande sjukvård, vilket Bush vetoat bort flera gånger. Men någon riktigt inspirerande agenda står man inte för.
De republikanska kandidaterna är fortfarande fler. Här är man tydligare i budskapet. Jag kan bara se gradskillnader mellan dem i att övertrumfa varann om krigsinsatserna i Irak, abortmotstånd, skattesänkningar och invandringskontroll.
Men var är realismen?? USA är ett svårt skuldsatt land! Jag minns när jag som utbytesstudent skrev en uppsats och argumenterade mot det förslag till grundlagsändring som framfördes om att staten alltid skulle ha balans i sin budget. Men nu har det gått för långt. USA skulle inte ens platsa i EMU med en statsskuld på över 60 % av BNP. Och underskottet i utrikeshandeln är historiens största. Landet har helt enkelt levt svårt över sina tillgångar. En jobbig tid av anpassning väntar oundvikligen. Jag bedömer att USA ser fram emot minst ett decennium av låg tillväxt och konsumtion.
Presidentkandidaterna borde väl åtminstone ha några sansade rådgivare som kan upplysa om detta. Inte heller i den allmänna debatten verkar någon insikt om det förekomma. Huvudet i sanden?
Var finns den presidentkandidat som kommer kunna leda landet på ett ansvarsfullt sätt genom ett stålbad av svensk 90-talstyp? Jag trodde jag skulle fastna för en president-wannabe medan jag var här mitt i nyhetsflödet. Men nu i nomineringsperioden gäller det bara att dra in pengar och bevaka varandra. Medan ekonomin ligger oförsvarad.
Kommentarer
Trackback
