Jorden runt på 52 dagar

Inkletad med Arméns hudsalva, dubbla byxor och alla resväskans tröjor äntrade jag muren via linbana upp på bergstoppen The Grat Wall vid Badaling sju mil norr om Beijing. Med bergskylan och vinden rådde säkert en kyleffekt på minus 40.

Med höga förväntningar kan man bli besviken, men det var lika fantastiskt som jag hoppats! Muren slingrar sig oändligt upp och ner på de branta bergsväggarna. Det är mäktigt och vackert att se på håll och lika mäktigt att själv få erövra en liten bit av den. Det är brant så inihelvete. Stenläggningen lutar uppåt så man får kämpa för att alls komma framåt. Bara de allra brantaste bitarna har trappa och då snackar vi brant, och med ojämna steg på uppåt halvmeter. Känns som att klättra rakt upp. De flesta turister pustade och stönade sig ett par hundra meter från linbanan upp till det högsta vakttornet. Jag tänkte att vafan, en gång i livet är man på muren, nu ska ens krafter prövas. Så jag fortsatte så långt jag bara orkade, upp och ner, med ett fjärran vakttorn i sikte. Njöt i fulla drag i solen, den bitande vinden, av murens mäktighet och bergstopparnas ensamhet, flåsade svettig och lycklig tillbaka uppför den vindlande stenklädda jordmuren.

Synd bara att hela projektet var feltänkt från början. Alla dessa tusen mil, all den femtedel av Kinas befolkning som offrades på murbygget, alla åren från 400 k Kr till 1600. Allt uppfuckades ändå av mongolerna som trängde igenom och störtade Mingdynastin 1644.

  Muren från linbanan upp till toppen

   Längst ner till vänster syns tornet jag siktade mot

   Långt nere på muren



På väg till muren stannade vi också vid Minggravarna och denna bronsstaty av en gammal kejsare