Look RIGHT!
De första kvarteren var det ASläskigt att köra vänstertrafik! Att plötsligt göra det som är så automatiserat till en medveten handling. Hålla sig på vänster sida kan man tänka fram. Men att titta åt rätt håll hela tiden. Så man inte kör ut framför någon som smäller i sidan. Titta till HÖGER intalade jag mig ständigt. Det är rätt.
(däremot lade jag resväskan till vänster. Left luggage.)
Nu har jag kört en 25 mil söderut från Sydney och efter några timmar går det ju nästan helt utan eftertanke att köra vänstertrafik. Så snabbt man anpassar sig ändå. Kommit till kustidyllen Bateman's Bay. Hade man tur kunde man se delfinerna dyka upp mellan de ankrade segelbåtarna i hamnen, sa kvinnan i receptionen. Jag hade inte tur, men skymningen över bukten var fin ändå, från thaimatstället. Och jag kan ana en grönblinkande boj i hamnen från motellfönstret.
Vägen längs kusten passerar ett antal vackra utsikter och gulliga samhällen. Mer lantligt ju längre från storstaden. Wollongong. Kiama. Ulladong. Här skulle man kunna bo i en lägenhet med balkong mot vattnet. Utanför Wollagong fanns en stor hamn. Och en lotsbåt! Undrar om det kommer kolbåtar till Oxelösund från Port Kembla? Fast vad gör man när man druckit sitt kaffe på balkongen och glott färdigt på stillahavsvattnet? Går ner till beachen och surfar? Jaha, och sen då? Blir man inte less på sommar och utsikt?
Men vafan gör man i Linköping, egentligen, när man bor där?
Mellan de pittoreska samhällena är det också transportsträckor. Grönt, grönt. Tunga regnskogar med tjocka, täta träd. Lite koldioxid måste i alla fall tas upp här. Höga berg inåt landet. Och närmare nitti spännande mil kvar till Melbourne.
Peter vid caféet 'Cliffhanger' i bergen ovanför Wollongong
Fyrar vid inloppet till fiskehamnen i Wollongong
(däremot lade jag resväskan till vänster. Left luggage.)
Nu har jag kört en 25 mil söderut från Sydney och efter några timmar går det ju nästan helt utan eftertanke att köra vänstertrafik. Så snabbt man anpassar sig ändå. Kommit till kustidyllen Bateman's Bay. Hade man tur kunde man se delfinerna dyka upp mellan de ankrade segelbåtarna i hamnen, sa kvinnan i receptionen. Jag hade inte tur, men skymningen över bukten var fin ändå, från thaimatstället. Och jag kan ana en grönblinkande boj i hamnen från motellfönstret.
Vägen längs kusten passerar ett antal vackra utsikter och gulliga samhällen. Mer lantligt ju längre från storstaden. Wollongong. Kiama. Ulladong. Här skulle man kunna bo i en lägenhet med balkong mot vattnet. Utanför Wollagong fanns en stor hamn. Och en lotsbåt! Undrar om det kommer kolbåtar till Oxelösund från Port Kembla? Fast vad gör man när man druckit sitt kaffe på balkongen och glott färdigt på stillahavsvattnet? Går ner till beachen och surfar? Jaha, och sen då? Blir man inte less på sommar och utsikt?
Men vafan gör man i Linköping, egentligen, när man bor där?
Mellan de pittoreska samhällena är det också transportsträckor. Grönt, grönt. Tunga regnskogar med tjocka, täta träd. Lite koldioxid måste i alla fall tas upp här. Höga berg inåt landet. Och närmare nitti spännande mil kvar till Melbourne.
Peter vid caféet 'Cliffhanger' i bergen ovanför Wollongong
Fyrar vid inloppet till fiskehamnen i Wollongong
Kommentarer
Trackback
