Guld och Mao
Där låg han och såg så liten ut i sin kristallkista. Insvept i röd filt med gul hammare och skära, röd stjärna på kistan, strama vakter och blomsteruppsättningar. I maosoleernas maosuleum. Sakta paraderade vi förbi, säkerhetskontrollerna värre än på flyget, inga kameror ... och så denna bräckliga, vaxlika figur.
Att en enda man kunde betyda så mycket för ett stort lands utveckling, ja för hela världen. Och här ligger han nu. Hyllad eller bara beskådad?
På andra sidan Himmelska fridens torg ligger den Förbjudna Staden där Ming- och Qingdynastikejsarna levde. Har aldrig sett så mycket guld och utsmyckningar i mitt liv. Pampiga pagodpalats. Miljontals små detaljer bygger upp stora och luftiga lokaler för maktdemonstration. Vissa kejsare var goda, andra onda, säger guiden. Men pedofiler var de allihop: av de sextusen som levde i staden var hälften konkubiner. Mellan 14 och 18 år. Inte ens den ihärdigaste kejsaren lär väl ha hunnit beta av alla. men ändå fick de begå självmord när kejsaren dog. Tvåtusen var serivcepersonal, eunucker för säkerhets skull. Av dessa underdånigas liv syns dock inget när man turistströmmar förbi palats efter palats.
Så tänker jag på den ständiga frågan om betydelsen av enskilda individer konta samhällsstrukturerna. Kanske var det just det faktum att kineserna levt under dynastiförtryck, oändlig maktutövning, rikedomsansamling, underkastelse som gjorde att kommunismen fick genomslag just här? Kanske var Mao bara just rätt person vid rätt tillfälle? Kanske finns tio andra samtida kineser som lika gärna kunnat ligga där vid röda stjärnan? Och kanske är det just på grund av kommunismens utövande som dagens Kina satsar så på den ekonomiska tillväxten? Guldpalatsen följdes av granitstatyer på stola arbetare som idag ersatts av glasskyskrapor. Monument över varsin tid?
Härinne vilar Mao i sin kristallkista och besökarna strömmar outsinligt förbi
Palats i förbjudna staden. Lejonen utanför håller djävlarna borta.
Staty utanför Maosoleet som väl representerar de kommunistiska idealen
Att en enda man kunde betyda så mycket för ett stort lands utveckling, ja för hela världen. Och här ligger han nu. Hyllad eller bara beskådad?
På andra sidan Himmelska fridens torg ligger den Förbjudna Staden där Ming- och Qingdynastikejsarna levde. Har aldrig sett så mycket guld och utsmyckningar i mitt liv. Pampiga pagodpalats. Miljontals små detaljer bygger upp stora och luftiga lokaler för maktdemonstration. Vissa kejsare var goda, andra onda, säger guiden. Men pedofiler var de allihop: av de sextusen som levde i staden var hälften konkubiner. Mellan 14 och 18 år. Inte ens den ihärdigaste kejsaren lär väl ha hunnit beta av alla. men ändå fick de begå självmord när kejsaren dog. Tvåtusen var serivcepersonal, eunucker för säkerhets skull. Av dessa underdånigas liv syns dock inget när man turistströmmar förbi palats efter palats.
Så tänker jag på den ständiga frågan om betydelsen av enskilda individer konta samhällsstrukturerna. Kanske var det just det faktum att kineserna levt under dynastiförtryck, oändlig maktutövning, rikedomsansamling, underkastelse som gjorde att kommunismen fick genomslag just här? Kanske var Mao bara just rätt person vid rätt tillfälle? Kanske finns tio andra samtida kineser som lika gärna kunnat ligga där vid röda stjärnan? Och kanske är det just på grund av kommunismens utövande som dagens Kina satsar så på den ekonomiska tillväxten? Guldpalatsen följdes av granitstatyer på stola arbetare som idag ersatts av glasskyskrapor. Monument över varsin tid?
Härinne vilar Mao i sin kristallkista och besökarna strömmar outsinligt förbi
Palats i förbjudna staden. Lejonen utanför håller djävlarna borta.
Staty utanför Maosoleet som väl representerar de kommunistiska idealen
Kommentarer
Trackback
