Jorden runt på 52 dagar

Träden är gröna, ängarna är gröna, bergen är gröna, allt är grönt! Åker man genom Sverige på sommaren så ser man gula fält, gröna skogar, blå sjöar och rödvita hus. Men här är verkligen allting grönt, till och med vattnet ... har kört vidare norrut genom de gröngröna bergslandskapen.

Såhär års i Sverige brukar vyerna uppvisa gråskalans alla nyanser: ren snö, smutsig snö, kala träd, grå buskar. Här är det en veritabel uppvisning i grönskalans hela spektrum. Efter att ha kört på de slingriga vägarna känner jag mig som om jag befinner mig i bakgrunden av en musikfilm med Pink Floyd från 60-talets slut: en storblommig-grön-flum-flowerpower-snurrande värld. Fattas bara haschångorna men girandet runt krökarna på bergsvägarna börjar ge samma snurriga intryck.

Idag är dessutom allt insvept i ett tjockt grådisigt regntöcken. Kommer man upp en bit i bergen slutar defrostern att fungera ... tror man ... men det är utanför: man kör in i molnen. De enstaka husen bryter inte av landskapet, de är beigevita med matta grågröna korrugerad-plåttak. Det är faktiskt så att den svartvita boskapen på gärdena utgör rena färgklickarna. Båtarna i vikarna hukar under regntunga kapell, på beacherna ligger sanden våt och slät, surfarna kan inte ge sig ut i vågorna och camparna trycker i tält och husbilar.



Småningom kommer jag till dagens mål: den påstått vackra resorten Russell på en halvö dit man får ta Vägverks-bilfärjan* över ett sund (ännu ett transportmedel till listan!). Det ska under en tid ha varit landets huvudstad då tidiga britter landade här, men man fick ge sig för Aucklands övermakt. Här finns en vacker och badvänlig strand, en charmig hamn, en strandpromenad med fina restauranger. Påstås det. Men vem kan njuta av det i hällregnet. Jag får tag på det som verkar vara det sista lediga motellrummet i staden. Svindyrt. Sista helgen på sommarlovet, toppen på högsäsongen. Peak-load-pricing, vilket skit!

På motellskylten utlovas 'spa facilities'. Det visar sig vara ett bubbelbadkar på rummet, en något generös tolkning av spabegreppet förvisso, men inte dumt att glida ner i bubbleriet. Tillagar en riktigt lyckad måltid med lammkotletter och bakad potatis och köper mig resans första vinflaska och kompenserar skapligt mitt vanligtvis så nyktra förhållningssätt och försöker få ihop en låttext medan regnet plågar plåttaket utanför.



Vackert vattenfall vid Whangarei



Semesterklädd Peter ... jackan är förvisso fortfarande blå men impregneringen är visst ett minne blott



Varning ... jasså, det är så här det blir när man fyller 55?