Jorden runt på 52 dagar

Sydney känns inte som en stad som växt inkrementellt under decennierna utan som om någon med varsam hand lagt ut kvarter, byggnader, gatstenar i en helhet. Allt är smakfullt, rent och snyggt, välplanerat utan att vara tråkigt. Skyskraporna i CBD är inte för höga, bara mäktiga, propra och lite sådär modent svängt krusidulliga. Parkerna ligger tätt och är gröna och runt omkring finns förstås vattnet. Gamla områden har omsorgsfullt rustats upp och man mår bara bra av att vandra omkring. Som i ett södra halvklotets San Francisco.

Såå, tjuren Ferdinand HAR rest sig från sin fikonträdsskugga. I Hyde Park ligger fontänen som minns första världskriget och dess offer. Trots det perifera läget har ju australierna deltagit med mycket folk i krigen. Bredvid den vackra St Mary's Cathedral. Ett måste att stiga in i kyrkorum på främmande platser. Så svalt, fullt av rymd och stillhet. En sentidare variant av europeiska medeltidskyrkor.

På Market Street på gågatan spelar ett asbra band med gatumusikanter: en kille på gitarr och sång, en spelar fiol och en supertrummis spelar på tom tunna, virveltrumma på en drickaback och en highhat på stenläggningen. Set Sail. Fick mina sista mynt.

Parken vid botaniska trädgården är lummig och bjuder vacker utsikt över vattnet. Generöst nog UPPMANAS vi att gå på gräset, inga myndighetsförbud här inte. Sträcker ut mig i det gröna, lyssnar på vågbruset, måsarna, färjorna och ... Vilmer X!? Fan, här måste ligga några svenskar i närheten ... går runt och försöker lokalisera vem musiken kommer ifrån, men i den starka vinden kommer den liksom från olika håll. Tills jag upptäcker att iphonen i min egen byxficka av okänd anledning börjat spela musik...











Efter den sköna pausen kommer jag slutligen fram till ...