De gäckande djuren
Jag hade väl inte direkt trott att det skulle myllra av delfiner, valar och kängurur. Men NÅGRA vilda djur skulle man väl ändå se här i Australien?
Nehej, valsäsongen är på vintern och några delfiner dök aldrig upp bland båtarna. Pingvinerna som skulle finnas i tusental vid Phillip Island var ute i vattnet på dagen och kom sedan tillbaka i skymningen i hundra- eller tusental. Man hade till och med byggt läktare så folk kan titta. Men då var jag inte där. Men en liten rackare fick jag syn på i sin jordhåla, ser ni? Mer pingvin än så blev det inte sedd i Australien...
När landskapet inte täcks av regnskogar är det jordbrukslandskap förstås. Men knappt en enda odling, överallt är det BOSKAP som gäller.* På fälten hänger nötkreatur och betar slött. De flesta svarta, en del svartvita och ett fåtal röda. Märkligt nog har jag inte sett en ladugård. En och annan vanlig villa på landet, där bor väl bonden. Inte ett rött hus eller vit knut på 200 mil. Så några mindre byggnader i gröngrå korrugerad plåt. Är det i dessa kreaturen hålls, eller behöver man helt enkelt inga ladugårdar när det är varmt året om??
Ganska många färgglada småfåglar har jag också sett. Och måsar, de är orädda men tysta och diskreta. Skarvar finns det här som hemma. Men KRÅKORNA, hallå! Vad håller ni på med? För det första är de vitspräckliga. För det andra kraxar de inte som folk. Som en fasan med foten i kläm!
Men så IDAG!! Bland de täta eukalyptusträden satt de ju! När man väl fick ögonen på dem var det som med kantareller: vet man vad man tittar efter så ser man plötsligt. Koalabjörnar! De flesta satt väl och sov eller lurade högt uppe i en trädklyka. Men några hölls längre ner och betade lite blad. Gulliga som ett gosedjur. Men tydligen inte att leka med om de blir irriterade.
Och till slut kanske ni inte tror mig, men vid vägkanten satt plötsligt EN KÄNGURU. Lika plötsligt som jag tvärnitade för att inte köra på den och för att stanna och titta, lika plötsligt skuttade den in tillbaka i den täta buskvegetationen. Men den satt där ett kort ögonblick, som ett rådjurskid på bakbenen. Det är jag HELT säker på. Helt. … Eller?
