Jorden runt på 52 dagar

Alla har vi vår etnocentriska världsbild ... det är ju bara vi europeer som vet var världens medelpunkt ligger, eller hur?

Så är det då dags att lämna Australien. Fördelen med att resa som jag är att man inte åker hem när man lämnar ett land utan har något nytt, spännande att se fram emot. Nu blir det NZ!

Det är svårt att slå Sydneys charm, det måste jag tillstå. Det ligger som ett San Franciscos liilasyster, lika vackert vid vattnet, en karaktäristisk bro, båtar, vackra hus och parker. Och ändå litet på något sätt. Den måste väl finnas sunkiga förorter, men de såg jag aldrig. Men det kanske är som Elin konstaterade: man gillar bäst den stad man kommer först till.

Hon kom först till Melbourne och föredrar den. Den staden känns mer europeisk på något sätt, med sitt centrum med fyrkantiga kvarter, floden och så de charmiga spårvagnarna förstås. Och Melbourne måste vara ett paradis för stadsplanerare och arkitekter. Så många nya och spännande hus har jag aldrig sett förut. Särskilt i Docklands, de gamla hamnkvarteren, där det på senare tid gjorts en total make-over. Fantastiskt inspirerande miljö, måste jag säga. Visar verkligen att hus inte måste vara strika och fyrkantiga. Kan inte Norrköping och Linköping smälla upp lite motsvarigheter längs Motala Ström och Stångån?



Det moderna, men enligt Lonely Planet "lite sterila" Docklands

Vet inte om man måste välja mellan någon av städerna, de har sin charm på lite olika sätt. Själv är jag dock svag för några av de mindre, idylliska samhällena längs kusten. Trots sitt brittiska arv så framstår landet som väldigt amerikanskt! Det känns verkligen som att köra omkring på landsbygden i USA när man drar omkring med sin hyrbil. Förutom det fåniga koloniala arvet att köra på vänster sida, då.

Australien idag framstår som härligt multi-etniskt, åtminstone de storstäder jag besökt. Men det har ett långt och komplicerat förhållande till invandring sedan 1788 och framåt. Under första halvan av 1800-talet kom ju brottslingar från Storbritannien, men de var nog ändå ett fåtal. Därefter befrämjade man på alla sätt brittisk invandring: Australien var ju stort, tomt och behövde arbetskraft och skulle väl bli ett lill-Storbritannien. Och ursprungsbefolkningen trängdes ju undan, under guldrushåren med mycket våld. Annan invandring har hållits tillbaka. Mellan 1901 och 1958 tillämpades ”Dictation Test”, detta som ett svepskäl för att inte hänvisa till ras när man stoppade oönskade invandrare. Alla fick ett språktest som kunde vara på vilket europeiskt språk som helst! Ville man inte ha in en italienare kunde man ge ett språkprov på gaeliska, tex!




Affischer som uppmanar de käcka britterna att emigera...

Särskilt rädd har man varit för invandring från Asien. Tongångarna fram till 70-talet låter precis som på vissa håll i Sverige idag: om vi inte stoppar dem kommer det hit i mängder och tar över hela samhället. På 50-talet började vissa vilja öppna upp och några asiatiska studenter tilläts in. Men inte förrän nyligen har det öppnats på allvar och nu ser man massor med unga, säkert ambitiösa asiater på gatorna. Raskravaller förekom dock tydligen så sent som 2005 och det är inte länge sen man stoppade ett norskt fartyg som tagit upp båtflyktingar från Östtimor. Så förhållandet är nog fortfarande lite komplicerat, trots den i mitt tycke charmiga nationalitetsblandningen.

...och satirisk teckning. (båda från Immigrationsmuseet)

Ja, som läsaren märker har jag idag varit på Immigrationsmuséet. Trots hindren har totalt 9 miljoner immigrerat, varav ungefär hälften från Storbritannien. Med 1800-talets segelfartyg tog det 3-4 månader och många dog ombord av sjukdomar eller led svårt av sjösjuka. Med snabbare seglare kom man ner i 70 dagar och med 1900-talets ångfartyg i 4-5 veckor. På 1950-talet slogs fartygen ut av flyget, men med de första jetplanen tog det ändå 3,5 dagar.

Museet låg för övrigt i det vackra gamla Tullhuset. På den tiden var ju Melbournes hamn mitt inne i staden. Tullarna stod för 80 % av statens inkomster fram till 1915 och tjänstemännen hade länge viktig uppgift i att ta ut rätt tariff, jaga smugglare och inte minst avgöra vilka immigranter som skulle slippa genom nålsögat. (ordet ’tariff’ kommer f.ö. från det lösen man fick betala piraterna vid Cape Tariffa (Tarifa vid Gibraltar?)

Jaha, och medan många immigrerade hit är det nu dags för mig att dra vidare …