Jorden runt på 52 dagar

Jag minns det som en av resans starkaste ögonblick där låg han så stilla i sitt mausoleum. Svagt belyst på sin bädd täckt av ett rött täcke med gul stjärna på och en ständig ström av folk som sakta, ivrigt tittade, passerade förbi. Ordförande Mao på Himmelska Fridens Torg i Beijing. Mannen som utvecklade en lära och ideologi, som fick ett folk på en miljard människor med sig under en stor del av ett sekel.

För mig blir synen av en person, om än hädangången, så mycket mer påtaglig och representativ för historien än alla byggnader, statyer, monument och museer. Den förbjudna staden, immigrationsmuseet, James Cook-statyer är mycket mer döda än en död människa.

Man kan inte undvika att bli en amatör-antropolog på en sådan här resa: hur ser det ut och fungerar på den här platsen jag kommer till, och framförallt VARFÖR? Vad förenar och skiljer olika länder? Jag återkommer då ständigt till frågan om det är enskilda personer som driver utvecklingen dit den går, eller om det är samhällsstrukturerna som utvecklas och personerna är underordnade.

Var egentligen den kinesiska kommunismen ordförande Maos verk? Eller var det bara en reaktion mot det månghundraåriga dynastiväldet? Vilken roll hade Lenin i Ryssland, var det på samma sätt en respons på tsardömet medan västländer med en annan historia i stället gick den kapitalistiska vägen? Hade det blivit ungefär samma utveckling i Kina om inte just Mao funnits? Hade vi då flanerat förbi någon annan, idag helt okänd, kines på en bädd med en sol på i stället?

Som jordenruntresenär slås man över att så mycket är så lika vart man än kommer. Om man bara börjar med flygplatserna. Det spelar ingen roll om man kommer till Moskva, Hongkong eller Auckland. Likartade stål- och glaskonstruktioner. Varför ligger alltid avresehallen en trappa upp och ankomsthallen nere? I butikerna finns samma klädmärken, whiskysorter och parfymer, möjligtvis har man tryckt en känguru på t-shirten i Australien och Golden Gate i San Francisco. Överallt finns pizza, burgare, thaimat och indiskt. Och den kommersiella radiostationen man hör i bilradion låter exakt som Rix FM även om man är i Sydney eller på Rarotonga. -Hallå, arkitekter, ingenjörer och radiopratare, kan ni tänka själva nån gång?

Läroboksförfattaren Frank, som vi använder på en del kurser, hade givetvis haft en enkel förklaring till alla existerande samhällsproblem. Det finns liksom bara en rationell lösning och den kommer naturligt fram av sig självt, inga individuella initiativ behövs här inte. Fast karln skulle ha tråkigt för han behövde inte resa jorden runt för att uppleva saker, han kan räkna ut hemma i länsstolen.

Min egen vetenskap, nationalekonomin, är i sin huvudfåra en mycket strukturell vetenskap där den osynliga handen och marknadskrafterna bestämmer. Ändå har jag svårt att förlika mig med att inte entreprenörer och innovatörer med en särskild drivkraft för förändring kan göra den lilla skillnaden. Någonstans måste det nya uppkomma först, någon påverkar utformningen av prylen, byggnaden eller verksamheten. Någon gång gör någon annorlunda och utvecklingen tar en annan riktning. Blir det lyckat kommer alla andra att efterhärma. 



Jag blir inte klok på frågan, när jag ligger i sanden på Cook Islands och lyssnar till vågbruset. Aktörer eller strukturer? Det är ju så mycket som förenar platserna jag besöker. Det talar ju för strukturerna. Jag vill ändå tro att individen gör en skillnad. Men till vilket mausoleum ska vi gå för att hedra demokratins eller kapitalismens upphovsperson? Och hade inte den allestädes seglade Cook hittat de här öarna så hade ju förr eller senare någon annan gjort det. Bara tiden kommit så att fartygen, navigationsutrustningen och mathållningen hade utvecklats så man kunde segla så långt.

Men varför är de nationella maträtterna fortfarande så nationella? Det finns förvisso ett utbud av olika länders mat i stort sett överallt … ja på Rarotonga saknas märkligt nog ett McD, men en massa andra landstypiska matställen finns (i brist på ett KFC tom ett Rarotonga Fried Chicken!). Men när kommer entreprenören som globaliserar maten? Teryakikyckling med lingonsylt, gravlax med sötsur sås, sushi med knäckebröd?

Själv tänker jag dock göra EN skillnad. För mig själv: bortse från regnet och strosa ner de få meterna till vattnet och än en gång glida ner bland koraller och akvariefiskar. Om bara en vecka är man hemma, undervisar ettor i makro och pulsar i snön. Undrar om Cook kände ångest eller glädje när han siktade Dovers vita klippor?