Stranden
Stranden här är helt olik dem i Australien och Nya Zeeland. Här slår inga häftiga vågor in mot stranden, här synes ingen bada med någon bräda under sig. Nej, hela ön är omgiven av ett rev och därute bryts de mäktiga Stillahavsvågorna obevekligt. Man hör hela tiden ett dån utifrån havet, som ett från jetflygplan på håll. Från stranden ser man hur vågorna brakar in mot revet, vågorna skummar och vatten kastas upp i luften.
Därinnanför är det lugnt och vattnet ligger stilla. Det är mestadels sandbotten, men här och där stora stenbumlingar, grus eller klippblock. Stranden är ganska smal, fem-tio meter bred, mest vid ebb förstås. Även här är det mest sand men omväxlande stenar och skrovligt berg, vilket komplicerar strandpromenaderna. Och stranden ligger nästan tom, trots att det ligger små hotell med jämna mellanrum. På något ställe ligger nån och solar, några badar eller snorklar ibland och en enstaka strandpromenerare kan passera. Men annars ligger stranden fri åt den som vill.
Förutom de kringvandrande krabborna i sin små skal, förstås.
Några strandfåglar springer runt. Något som skulle kunna vara en blåhäger håller till nedanför mitt hotell (om det nu finns en sån fågel: som en svensk häger fast lite mindre och blåaktig), den syns på bilden jag förhoppningsvis lyckas ladda upp. Några herrelösa (?) labradorer. I vattnet ser man små fiskstim, men inga mängder av färggrannheter. Kanske ser man mer om man tar en tur i en glasbottnad båt ut till revet.
Det fortsätter att vara omväxlande sol med moln och en och annan skur. De flesta korta och lätta, en och annan störtskur. I de lätta regnskurarna är det ganska skönt att simma i det ljumma vattnet:
-”I’m swimmin’ in the rain…!”
Det allra mesta har ju gått väldigt bra på resan. Men jag HATAR internet och datorer!!!! Vet inte hur mycket strul som ständigt händer ... bara det här oskyldiga inlägget har nu tagit säkert en och en halv timme att få ut. Morr!
