Jorden runt på 52 dagar

Det här ska ju vara vila-ut-delen av min jordenruntresa. Slappa dagar i skuggan och på stranden. Så sätter ett tupphelvete igång och kacklar klockan sex på morgonen så man omöjligt kan sova. I alla fall inte jag. Inte har fanskapet vett att vänta till klockan sju ens. Det där käcka 'kuckeliku, klockan är sju' som man sade åt barnen var alltså bara en myt. Och lätet är något mycket skränigare än det ändå ganska charmiga 'kuckeliku'. Dessutom kraxar eländet fram det ungefär var femte sekund ... vet inte om han har svårt med att charmera hönorna eller tvärtom skryter med sim manlighet??

I går kväll fick jag också oväntat besök på rummet. Det krafsade lite och visade sig vara två ödlor som kilade runt på väggen. Nåja, geckoödlor har man ju haft förut och de brukar hålla sig på väggen och vara helt diskreta och beskedliga. Men de här måste vara en annan sort eller fått en annan uppfostran. De for runt, krafsade och utstötte små gälla pip. Plötsligt gjorde den ena ett tremetersskutt från väggen ner på köksbänken för att fånga en liten insekt, lika fort var den tillbaka på väggen. Sen kilade båda in mot sovrummet och försvann mystiskt bakom gardinen, fast ett krafsande hörde jag tills jag slutligen somnade. ...hm, vem vill ha en ödla i sängen? Jag menar, det är visserligen insidan som räknas och inte utseendet, men ändå!