Hallå, var är centrum??
Nu har jag ju rest runt en hel del i både Australien och Nya Zeeland. Som svensk eller europé blir man lite förvillad när man kommer in i samhällen: det finns ju inget centrum! Man är van med att samhällen byggs upp kring en tydlig medelpunkt: ett torg, en plats eller några kvarter där affärer och de viktigaste funktionerna är samlade. Längs gatan ligger parkeringsplatser utanför varje enskild butik eller företag. Sedan fortsätter samhället gradvis utglesat bort från detta centrum.
Redan i Australien och även här på Nya Zeeland är så inte fallet och man känner inte riktigt igen sig. Jag tänkte redan i Australien att samhällena är uppbyggda som i USA. Allting ligger samlat längs huvudgatan genom staden, vilket betyder att det kan vara utspritt flera kilometer beroende på hur stort det är. Staden blir inte rund eller fyrkantig som vi är vana med, utan i stället fruktansvärt avlång. Svänger man av från genomfartsgatan så ligger där oftast nästan ingenting, bara enstaka bostadshus eller småindustrier. Det verkar nästan finnas en förutbestämd ordning också. Kommer man in i ett samhälle ligger först småindustrier, bilverkstäder, järnaffärer, bilhandlare, sedan motell och mitt i samhället restauranger, småaffärer, bank och så ett, oftast pompigt gammaldags postkontor. Det blir nästan som en lång kuliss som vänder sig utåt, men det finns här förstås någonting innanför fasaderna mot huvudgatan.
Först tänkte jag att det var konstigt att Australien som är så influerat av det brittiska och i huvudsak sett immigranter därifrån och inte Amerika var uppbyggt på det icke-europeiska sättet. Sedan kom jag på att det kanske inte har med det att göra. Kanske är det så att de europeiska samhällena byggdes upp före bilen fanns, eller har präglats av en sådan tradition även efter bilismens intåg. Kanske hade tåget och järnvägsstationen i centrum också betydelse? I den ”gamla” byn var det mest rationellt att samlas kring en plats, kring bytorget. Eller, som jag sett i byar i Afrika, under det stora trädet som ger skugga mitt i byn.
I bilsamhället, däremot, blir det mest praktiskt att lägga allt kring en enda lång väg: det minimerar körnings- och parkeringstiderna. Men man kan omöjligt parkera på ett ställe och sedan till fots gå till de ställen man ska. I stället får man hoppa i bilen emellan. Man ser sålunda få människor ute på gatorna.
I stora städer finns det förstås ett mer utvidgat centrum och inte bara en lång gata. Men i själva ”centrum” blir det alltmer ett CBD, Central Business District, bara höga stål- och glasskapelser med kontor och inte så mycket mer. Och åker man in mot större städer ligger det oändligt långa sånadär gator med butiker av olika slag längs med. Storstaden blir utspridd med multipla centrum medan den europeiska har en identifierbar kärna.
Vi har ju i Sverige på senare tid fått köpcentrum utanför stadskärnorna av modell Tornby. Men de är fortfarande tänkta utifrån stadens idé med en stor parkering där man ställer bilen och sedan kan utföra de mesta ärendena utan att flytta med sig bilen. Om Tornby låg här skulle det i stället vara byggt med varje enskild butik längs en två mil lång väg som sträckte sig från Mörtlösa till Malmslätt.
Hallå, en stadsplanerare eller ekonomgeograf skulle behöva tillkallas här, men min kvasivetenskapliga analys ger följande samhällsbyggnadsmodeller:
liten, europeisk: torget
liten, amerikansk: huvudgatan
stor, europeisk: koncentrerad
stor, amerikansk: utspridd
(ja, jag försökte rita en fyrfältare, men det funkade inte i bloggprogrammet)
