Jorden runt på 52 dagar

Ja, jag förstår att detta är bilderna ni alla väntat på! Efter allt jag skrivit om hur jag tillbringar merparten av min jordenruntresa på diverse avundsvärta beacher, dag efter dag, soltimme efter soltimme. Checkat av södra halvklotets strandpärlor en efter en.

-Hur ser han egentligen ut, där han tillbringar dagarna laid back på någon ny långsträckt sandplaya?

Så när Tomas och jag var på Gisbornestranden på eftermiddagen blev det äntligen tillfälle till ett foto-op.

Och jag måste medge att badandet närmade sig det ultimata, åtminstone för en relativ badkruka som jag som varken ger mig ut i storvågorna paddlandes på mage på en surfingbräda för att söka upp den fräsigaste vågkammen eller beväpnad med en såndär liten kroppsbräda för att svischa in med full fräs mot strandkanten. På brottets bana, skulle man väl kunna säga. Nej, för en svensk fegis är det bara så skönt att njuta av en vattentemperatur som svalkar en aning i hettan men ändå gör att man kan ligga i och kava sig runt så länge man vill. Och på den lugnare stranden där vågorna visserligen bryter men inte mer än att man kan simma lugnt och då och då låta sig spolas med ett stycke med en lagom våg. På något konstigt sätt kom Tomas hela tiden ungefär dubbelt så långt på samma våg, men det gör mig inte så mycket.

För att upprätthålla den kulturella profilen på resan måste jag dock medge att tidigare på dagen besökte vi först bondens marknad på torget i Gisborne och senare en vingård strax utanför stan. Vindruvorna var ännu inte riktigt mogna, de skördas under mars månad. Fram till dess får det gärna fortsätta att vara sådan värmebölja som det är nu, men inte så fuktig luft, enligt kvinnan som lät oss provsmaka fyra olika gårdsspecialiteter. De vita vinerna dominerar i trakten. Och vid skördedags kommer det en massa säsongsarbetande som plockar druvor, åtminstone på gården vi besökte plockas de för hand. (huruvida några feta fransyskor sedan trampar druvorna som sedan ska jäsas till vin, undgick dock mina noteringar)(detta refererar till en känd studentsång, för den som för en gångs skull känner sig främmande inför blogginnehållet). På gården kunde man också köpa ren druvjuice, som var nästan godare än själva vinet och mycket väl skulle duga som ett alkoholfritt dessertvin.

Det är inte utan att jag ges intrycket av att Nya Zeeland är ett land där somrarna består av drygt trettiogradiga dagar och nätter där temperaturen inte går under tjugo. Så har det varit sedan jag kom. Och att varje kväll upptas av det ena partyt efter det andra. Så har det också varit: de tre senaste kvällarna har det varit gäster hemma här eller så som i kväll när vi var på grillning hos grannen. På något sätt blir det mycket enklare att umgås när det är sommar och varmt, eller hur? Är det det nyazeeländska kynnet eller är det det varma klimatet, eller både och? Kanske är det så i Sverige också, den fjuttiga sommaren vi har att utnyttja? Trevligt är det i vart fall, äh, det har rent av blivit svårt att underhålla bloggandet som jag tidigare under mina strapatsrika resor skött så galant. Alltså, jag menar inte alls att det har med vinet att göra, utan värmen, värmen…